Idag var det inte lätt att gå ut och gå med vovvar och barnvagn. På sina ställen var det rena isgatan. Det fick bli två kortare rundor. Maken har fortfarande en manlig förkylning men tjejerna och jag är friska ännu. Man kan ju alltid hoppas att vi kommer klara oss även om det ser lite risigt ut med någon som nyser och frustar intill.

Under dagen har jag släpat in vår gamla motionscykel igen. Den bor periodvis i vårt vardagsrum. När jag känner att jag behöver komma i form så är det perfekt att ha den stående där och påminna mig om att jag borde sitta på den istället för att sitta i soffan. Dessutom så kan jag ju se på tv samtidigt.

Jag försöker påverka det jag kan i livet för att få vara så frisk och pigg jag kan så att jag ska få bli gammal och få uppleva så mycket som möjligt. Min mamma har lärt mig att se livets ljusa sida och försöka ta vara på dagen. Jag har tidigare oftast levt i ”framtiden”. Tänkt att det kan jag göra sen och den utbildningen ska jag ha sen och dit vill jag resa då och så vidare. Nu försöker jag ta tag i det som är viktigt för mig och det jag verkligen vill vara med om. Våra tjejer gör att jag självklart vill göra allt för att få uppleva deras liv. Kanske få bli mormor. Jag såg glädjen och kärleken i mammas ögon när hon såg tjejerna och jag vet att hon så gärna hade velat vara en del i deras liv. Nu hoppas jag att hon är deras lilla skyddsängel som vakar över dem.

Ta hand om er!